annse

Idag är inte dagen jag lägger dig bakom mig, det har jag redan gjort. Nu är jag så långt fram att jag inte ens ser dig längre, du har blivit ett minne. Ett minne om en annan tid, ett annat liv. Jag anade att verkligheten skulle komma ikapp oss, den har en ovana att göra det. Dock förväntade jag mig inte att sanningen skulle stå brevid redo att byta ut yxan som redan satt i min rygg mot en ny, en ny adreserad från dig. Det gjorde lite ont men den sitter inte längre kvar, den är lagd bakom mig och jag har inga planer att titta tillbaka.